måndag 16 mars 2009
10.1
Har väldigt svårt att uttala mej om hur allvarliga hoten på webben är. Veckoartikeln känns svår och jag kan inte bedöma eller omfatta termerna och fenomenen som beskrivs. För egen del känns det inte som om jag löper någon risk när jag som amatör använder nätet. Det är möjligt att jag inte inser riskerna men jag orkar ju t.ex. inte vara med i något socialt nätverk. Om jag läser tidningar, förnyar lån eller köper något på Huuto.net tror jag inte att jag utsätter mej för någon större risk, isf. skulle jag nog ha extrem otur. Tror faktiskt att riskerna (som enligt artikeln kommer från många håll) ligger på en "högre" nivå, ovanför mitt huvud? Men visst, attackerna verkar vara en kostnadseffektiv metod med ödesdigra konsekvenser. Det verkar spridas en viss nojighet på individnivå, själv har jag alldeles omöjligt att frammana någon risk med att t.e.x lägga upp en bild med födelsedatum på mej själv. Hur skulle den "missbrukas", -oönskad reklam, kommer ngn. och knackar på min dörr? Miljontals människor gör ju det på Facebook varje dag, alla svenskars födelsedatum + var de bor kan man kolla i birthday.se . Men som sagt mina tekniska kunskaper i ämnet är rätt begränsade och enligt artikeln utnyttjas t.ex. vår vana att gå in och klicka på länkar utan att reflektera alltför mycket. Inbillar mej ändå att det mesta på nätet är välstrukturerat och organiserat så att eventuella risker och konstigheter uppmärksammas, själv skulle jag knappast kunna identifiera ett virus eller kapningsförsök. Själv kan man försöka aktivera de senaste uppdateringarna till den programvara man använder. (Jag brukar inte lyckas med det). I artikeln skrivs att i länder (Kina) där man i större grad använder piratkopierade program uppdateras de inte och virusen sprids effektivare och lättare. Man undrar hur dominerande nätet kommer att bli i ens vardag, flera gånger per dag vill man ju kolla upp något, snart klarar man sej väl inte ens utan nätet i sommarstugan? Hur blir det när ens barn är vuxna, blir nätvärlden deras 1:sta värld :)?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Jag tycker artikeln var ganska kuslig läsning, och som jag skrev i min blogg så utsattes jag för en verklig rush av ryska spams här för en tid sedan. Faran är ju också att man oskyldigt öppnar ett meddelande som kan vara infekterat med ett virus. En sak i sig är ju förstås då man köper saker på nätet och uppger sitt visa- kortnummer och koder, jag känner mig alltid lite osäker fastän ingenting hänt ännu...faror lurar lite överallt...
SvaraRaderaHur kan man ha en sajt såsom birthday.se?! Jag blev helt skräckslagen efter jag kollade hur den fungerar och kunde se mina vänners hela namn, födelsedatum och hemort. Skulle sådan tjänst vara ens laglig i Finland? (För några år sen försökte jag kolla en gamla väns födelsedag via Väestörekisterikeskuksen osoitepalvelu, och de ville inte ens säga om datumet var det som jag själv kom ihåg.) Jag förstår att en sådan service kan vara nyttig då och då, men att alla uppgifter finns där utan ingen begränsning eller avgift...?
SvaraRaderaEn bra fråga i alla fall, det där hur någon egentligen kunde missbruka sådan information. Och man kan knappast säga att det är bara nätet som erbjuder chanser för "stalking" eller identitetsstöld och dylik - om man bara vill, kan man få veta ett och annat om någon också via de traditionella medier.
Jag reagerade på brthday.se på samma sätt som Eeva. Jag har svårt att se att det där kunde vara lagligt i Finland (jag har också svårt att tro att det är lagligt i Sverige, fast så påstås det ju på birthday.se).
SvaraRadera